Snurrigt

Jaha så var man där igen, nu jävlar snurrar de i kolan...
Varför blir de alltid så efter vissa möten?
Massa frågor kommer upp i skallen...
vad vill jag varför vill jag hur vill jag och varför har jag inte gjort?
Vem är jag arg på, är jag arg på nån, och varför?
Argh på mig? Jajjemän de kan du skriva upp, men de är ingen hemlighet.
Varför arg på mig? jadu. hemligt....
Men så är det....
Samhällets ramar....Gifta sig, skaffa barn, jobba och sedan dö....
Nja inte så gärna men jag gifter mig gärna och vill absolut ha barn.
Men inte bara det. Livet tar lixom inte slut efter det.
Men vad vill jag göra med resten av mitt liv?
Kan ju inte stanna upp vid giftermål och barn.
Har ju egna drömmar som jag är för feg att jaga ....
För de är vad de handlar om, feghet....dåligt självförtroende.
Men efter att ha läst mina vänners bloggar är jag inte ensam vi sitter alla i samma båt och nästan samtidigt med ....har de kanske med vårt kön att göra?? Eller är vi så samman svetsade att om en rasar rasar alla?
Det verkar ju lite läskigt.

Jag har hittat Min Man- Jag släpper honom inte. Jag SKA bli gammal med honom. Han är de bästa som hänt mig ever.....förutom min egen födelse då =)
Verkar som att jag kan snurra runt hur mycket som hellst han bara väntar snällt på att jag ska landa....perfekt, för att hojta eller så hjälper ju inte, då snurrar man bara lägre bort.....
Ja ja så är det.
Nu ska ´jag redovisa lite....
See yah