Black Kat DePalma

Alltså, Vad är det för fel på människor idag??
När slutade folk tänka själva?
Jag hade en fin pratstund med min käre mor igår om hur service yrket förändrats sedan hon var ung. Och de är helt otroligt vad fort det gått med folks egocentriska och elaka behandling av andra. Förr skulle folk aldrig kalla en service person massa fula ord eller skrika och ha sig.
De kunde uppföra sig och föra en vuxen dialog. Men idag är folk som idioter.
Ingen kan bete sig som en vuxen människa och faktiskt ta ansvar för sitt eget liv.
De kan inte läsa till sig information trots att den finns framför näsan på dem.

Om en vuxen människa vill avboka en resa och kommer till oss för att göra det och tidsgränsen gått ut . Man kan alltså inte avboka den och vi informerar personen om det så blir den rasande och kallar en tjuv och massa sådant. De har minsann inte fått någon information om det.
När jag då pekar på biljetten där de klart och tydligt står i kanten reglerna för biljetten blir de ännu mer arga och de är ändå mitt fel. Hur blev det mitt fel att de inte kan läsa?

Så en fråga, NÄR blev det okej att behandla en annan människa som skit?
NÄR blev det okej att skrika åt en annan människa som bara gör sitt jobb?
NÄR blev det okej att ta ut all sin ilska på en annan?
NÄR blev det okej att inte behandla folk med respekt?
NÄR blev det okej att tro sig vara allsmäktig?

Varför är det okej att skrika åt mig och be mig dra åt helvete för att personen i fråga inte läst sin information? Varför är det okej att anklaga mig för att ljuga för att personen i fråga inte läst resegarantierna?

Jag kommer ihåg en kund som var helt uppåt väggarna med sin åsikt.
Denne ringer in och är arg för att hennes son inte fått åka med på resan.
Jag frågar då om de hade en biljett vilket de då inte hade för de hade man ju kunnat köpa på bussen alltid förut. Jag informerar då lugnt om att resegarantin försvann för minst två tidtabeller sedan. Personen anklagar oss för att inte ha gått ut med information om detta och jag informerar då om att det visst förekommit info både i tidningar, tidtabeller och hemsidan.
Då kallar hon mig lögnare....eller för att citera " Så säger alla som ljuger"
Här börjar jag ju då bli lite arg, men visar det inte för kunde såklart,
Jag lämnar det ämnet och ignorerar hennes dumma kommentarer och informerar henne om de regler som är. Hon begär kompensation för den resa hennes son blivit tvungen att göra istället.
Ett långt utlägg om hur dålig jag är fick jag i samma veva.
När hon upprepar samma sak igen om kompensation för den resan sonen gjorde istället så säger jag lugnt men bestämt " Men snälla du, Du kan inte får kompensation för en resa du inte ens haft" Här tar de ju då hus i helvete och hon ska minsann inte åka mer med oss bla bla bla bla bla.

Alltså, hur tänker man här??
De är ju som om jag ska ringa till ett flygbolag och begära pengar från dem för att jag åkt med ett annat företag till italien?? Rimligheten är?? INGEN!
TÄNK MÄNNISKA TÄNK!!

Det sitter en knopp några centimeter ovanför axlarna....de kallas huvud. I huvudet har du en hjärna....ANVÄND DEN!

Ja, Jag är trött på mitt jobb! Märks det?
Eller snarare inte trött på jobbet, trött på människorna som kommer med det.
MItt jobb är underbart på många olika vis. Underbara medarbetare och chefer.
De dagar då de är trevliga kunder man faktiskt kan prata med älskar jag hela mitt jobb.
Tyvärr blir de mer sällan nu. Jag har haft många fina gulliga kunder som jag gärna ger fullständigservice till. Men de som behandlar mig illa får ju inte mig att vilja sträcka mig extra och kanske lösa en sits som kunden skapat.
Jag gör mitt jobb och jag vet att jag är bra ¨på det!
Har nästan bara haft olika service yrken men detta tar priset.

Jag vet att de är bara jag som kan ändra på min sits genom att byta jobb men jag både vill och vill inte göra det. Jag trivs ju. Fast ändå inte. Svårt val.


Okej, dags att sluta sura .....Always look on the bright side of life.......Så de ska jag ...Bright side.....J.....de är en bright side.

Så, jag var i Malmö i helgen för att få lite tid med J. UNDERBART!
kom dit på fredagen och åkte hem på måndagen.
Vi åkte hojj och grillade och umgicks med T.
Hade så underbart! Men tyvärr så går ju tiden alltid för fort när man har trevligt !!
Anyway, Vi var ju ute och åkte lite och shit vilken tid de tar att lära om sig hur man åker på olika hojjar. På J´s hoj sitter jag högre upp än honom och de finns inge direkt ställen att hålla sig i förutom honom (nice)Men de gjorde att jag skallade honom ganska ofta...okej ....Jätte ofta när han saktade in och ibland växlade. Tillslut kunde jag inte göra annat än att skratta.
Men tillslut gick det bättre , jag slappnade av mer och började lita mer på honom som förare.
Litade på honom från början annars hade jag aldrig satt mig på hojjen men de är en annan sak när man sitter där. Fast de gick bra ändå.
Kom ju fram och tillbaka dit vi skulle utan missöden. Mer än några skallningar då.

Såg en Vampyr film.....delvis.......som var riktigt bra! Kommer inte ihåg vad den hette, ngt med 40 dagar och 40 nätter. Vampyrer i alska ....brrr
Men de finns en scen in den som är såååå underbar!!!
Flicka : oooh good....
Vampyr : *kollar upp mot himlen sen på flickan * - No god!
Weeeeeeee.......*THUD*

Såg även en annan film som hette *tänker*
Walk Hard!! Skit bra!! Rolig som fan även om den var ganska överdriven men musiken rockar fett.

Tror minsann tv.n va på vid några tillfällen men jag kommer inte ihåg vad som var på då.....
JO ...wild hogs såg vi.....Hm....tja.....eller...kanske ...inte.....eller.....hm......Funkar som tidsfördriv.

Det var så underbart att få vara nära J igen. Bara umgås göra inget speciellt.
Få somna med honom. Vakna och han är där.
Saknar honom som fan. Gör ont som fan att inte vara nära.
Det var ett rent helvete när de var dags att åka hem från Malmö.
Sitta på bussen och se honom och veta att jag är på väg bort. *PAIN*
Extremt smärta!

Vem fan bestämde att Malmö ska ligga så långt bort från mig???



En kompis till mig har fastnat i en jobbig sits. Men hon ser det inte själv.
Hon är i en mindre bra sitauation som tar energi från henne utan att hon märker det.
Alla runt om henne ser detta, vad denna person gör mot henne. Säkerligen utan att veta om de själv men ändå.
Vad jag och Ceno än säger så möts vi av förklaringar, bortförklaringar och försvars tal.
Men ändå vill hon ha stöd?
Jag och Ceno är den sortens människor som man inte ska fråga om man inte vill höra svaret.Vi hymmlar inte. Rakt på sak.
Hon hade kommit så långt....och sen ramlade hon tillbaka ner i gropen igen.
Fan osså- Res dig Pufflan!! Jag vet att du kan!!