Another World

Idag känns allt motigt. Morgonen var grymt jobbig. Jag ville bara krypa ner i sängen igen och glömma den överiga världen helt.

Jag börjar bli sjuk, ont i kroppen och seg i kolan. Men måste ändå jobba. Finns ingen annan som kan. Och vi måste hålla försäljningen öppen.

Idag orkar jag verkligen inte med de grining kunderna så jag ignorerar dem om de börjar käbbla. Inte iognorerar på ett otrevligt vis men jag kommenterar inte deras utspel. Börjar inte försöka förklara.De vill ju inte lyssna iallafall.

Idag drömmer jag mig bort, till en värld av all denna underbara musik av Mario Frangoulis och Juan Diego Florez och Il divo och pavarotti och alla annan fin musik.

Lyssnar på Mario nu,¨så underbart. Ska nog ta mig igenom denna dag med bara jag har hans toner att lyssna på....

Önskar jag satt i publiken , längst fram och lyssnade på Mario nu.

Fylla hela kroppen med denna mans underbara röst och dra in hela upplevelsen i kroppen.

Finna denna ljuvliga frid i musiken. Rysa och flyga högt i takt med hans toner.

O kemal har en underbar passage där han släpper sin röst lös och jag bara ryser och mår bra. Vill att alla ska känna samma glädje i denna mans röst men jag förstår att alla finner sin glädje på olika ställen.

Snart är dagen slut och Marios Toner har hjälpt mig igenom dem. Samt mitt hjärta J.
När jag lyssnar på musiken och ser bilden på Mario kan jag inte låta bli att fundera på vem denna man egentligen är . Jag har ju min bild av honom. Något jag själv skapat genom att lyssna på musiken och läsa om honom. Men jag har ju egentligen inte en susning om vem han är på riktigt. Vilket egentligen är tjusningen med det hela. Mystik.

Som med Il Divo.......Innan jag var på deras konsert och fick nöjjet att träffa dem hade jag massa förhoppningar. Alla dessa förhoppningar slog in. De var lika trevliga och underbara på scen som man drömt om. Men denna stora upplevelse tog tyvärr udden av att lyssna på dem hemma på stereon. Plötsligt var musiken på skivan platt och tråkig i jämförelse med vad jag upplevt med dem precis framför näsan på mig.
Nu har boysen släppt en ny skiva och den är underbar. Mycket bättre än vad de gjort innan och jag har biljett till deras nästa konsert i Stockholm i Mars.Men jag brinner inte på samma sätt som innan. Då var det enda jag pratade om Il Divo och deras mysiga stilar. Idag älskar jag deras musik men inte alls på samma sätt som då.Tänk vad en konsert kan göra.

Jag hoppas och önskar att Mario kommer till Sverige ¨för jag vill så gärna höra honom live. Men jag antar att jag får åka dit han har sina konserter. Precis som med Vittorio Grigolo.Han har oxå en sjukt bra röst. Liten italienare som sjunger som om han svalt pavarotti.

Pavarottini....lille pavarotti.

Han har oxå en underbar röst som kan få en att flyga all världens väg.

Tyvärr så är de nästan rent omöjligt att få tag på dessa skivor i sverige. Sverige är enligt mig dåligt på det viset. De skivor jag vill ha finns inte här. Dumma Sverige.

Vittorio kommer från Rom och när jag var i Italien visste de knappt vem han var på skiv butikerna där. Helt sjukt. Är visst inte bara Sverige de är svårt i.

Men vilka är alla dessa människor egentligen? Vilka personligheter har de?

Vi har ju alla vår egen bild av hur våra "idoler" är men de stämmer förmodligen inte alls.

Ja, Jag kan sitta och fundera på mysko saker ibland. Speciellt när jag sitter och lyssnar på Musiken¨från dessa människor. De har ju lagt på sig ett ansikte utåt......Men vad finns i deras inre? Är de lika trevliga som vi andra får för oss?

När man väl träffar sina "idoler" om man får den möjligheten så blir man förmodligen besviken. Eller så kanske man inte blir det. Vem vet?

Jag träffade Il Divo och de var jätte roligt men de sa inget om deras personlighet egentligen.

Jo iof lite men inte alls så man kan skaffas ig en uppfattning. Urs Buhler från Il Divo verkar vara lite stram.....När vi träffade honom var han trevlig men de märktes att han allra hellst bara hade åkt iväg med bilen. Han är inte glad och hälsar på sina fans varje dag som David Miller i samma band. Han är mer öppen och älskar att prata med fansen och skriva autografer. Han tyckte de var kul att träffa oss. Redan när han kom gåendes in mot hotellet och såg oss log han. Men vi störde honom inte då. Men han log och när han sedan kom ut igen log han ännumer och snackade och var glad. Samma med Carlos, lika glad han. Medans Sebastien hade sin telefon klistrad mot kinden som oftast. Han log inte lika mycket när han väl började skriva autograf efter att han satt sig i bilen och pratat färdigt i telefon. Han klättrade fram till framsätet och där vevade han ner rutan och började skriva. Men inte alls med samma entusiasm som David och Carlos.

David och Carlos kommer ihåg sina fans och visar det när de träffar oss igen. Medans de andra två är mera tillbaka dragna. Alla är vi olika men de skulle vara intressant att få veta vad som försigår i deras huvuden. Vad de tänker och egentligen känner. Vad tänker de när de vet att de kommer stå massa människor och vilja säga hej och ha deras autograf? Är de egentligen jobbigt? Tycker de kanske de är kul i början men blir för mycket sen? De är inte mer än människor precis som alla andra men blir upphöjda till skyarna av fansen som gör dem till ngt de inte är.

Vittorio har vid tillfällen bjudit med sina fans till hans hotell för efter fest och prata med dem alla och sjunga ihop med dem och visa vem han är . Han verkar vara avslappnad och tycka de är kul. Annars skulle han ju inte ta med dem in i sin privata sfär.Synd att man inte kan åka dit och vara med på det. De hade varit kul. Han verkar ju inse att han inte är ngt utan sina fans och vårdar det. Inte som endel andra som ignorerar sina fans och tycker de är jobbiga. Men hur är de egentligen att vara känd?

Jag har min bild av hur mina "idoler" är och visst skulle de vara kul att se om de stämmer men aldrig att jag skulle jaga en kändis....Pinsamt som attan. Låt dem vara, de är egentligen inte mer speciella än nån annan, de har bara lyckats bli kända på en gåva de har. Om jag skulle träffa nån av sångarna/sångerskorna jag gillar vill jag göra det som de personer de är på riktigt. Inte som ett skrikande fan i ett hörn som skämmer ut sig och inte tänker på vilka deras "idoler" är egentligen. Jag kan gilla en persons musik men de betyder inte att jag gillar personen för det.

Musiker brukar vara ganska komplicerade människor. Inte så enkla som de kan verkas. Det är iallafall min erfarenhet av dem.

Nä, fram med de riktiga personligheterna så kan vi snacka över en kopp kaffe men inte om de ska vara sångare-fan kaffe. De är jag inte intresserad av. Jag blir inte imponerad över vad du gör, jag blir därimot imponerad av en personlighet .

INte över hur mycket du tjänar eller om du är kändis eller inte........De betyder inte att de är en trevlig människa. Har personen därimot en mycket fin personlighet och är snäll och Go....då är de ngt att bli impad över.

Nu känns de som om jag svammlar iväg på konstiga vägar igen.......så jag lägger in texten till min absoluta favorit låt och avslutar efter det.

Va Pensiero ( Another World)

There are heroes and angels

Who watch over us

There are people we meet in life

Who touch us

You have shown me the meaning of love

Without hurt

Now when I look around me I see

Another world

There were days when I was afraid

Of being myself again

There were nights that I stayed awake

To keep me from dreaming

Va' Pensiero sull'ali dorate

Now when I look around me

I seeAnother world

With no fear I can fly

You're still with me when I close my eyes

Even when there are oceans between us

With no light I can see

You make it easy to believe

Now I've found your love

For me that's enough...

So as heroes and angels watch over us

There's a place we can go

No one can touch us

You have shown me the meaning

Of love without hurt

Now when I look around me I see

Another world

With no fear I can fly

You're still with me when I close my eyes

Even when there are oceans between us

With no light I can see

You make it easy to believe

Now I've found your love

For me, that's enough...

Another world...

- Denna version sjungen av Mario Frangoulis-

Tänker på mitt hjärta när jag hör den....