Tankar och Känslor

Lyssnar på Voegele....Hon är bra.
Orkar inte med arg men bra musik idag. Idag är jag lätt irriterad och nere igen.
Alltid när jag behövt lämna Jonas i Malmö eller När han åkt hem.
Det är hemskt vad ont det gör. Jag går sönder.
Slits itu. Jag önskar han var här hos mig. Saknar honom så mycket.
Jag trodde aldrig att de fanns en kärlek så här stark. Trodde man bara såg om det på filmer.
Men den finns på riktigt. Och den gör ont som fan.
att bränna sig på eld är skönt i jämförelse.
Att bara få ligga brevid honom i soffan och studera hans vackra ansikte känns som att vara i himlen. Ligga på små vita moln och bara känna frid.
Jag vill ge honom världen. Om den ändå vore tillsalu......så skulle jag inte ha råd med den men jag kan få låssas.
Att få vakna brevid honom är som att kolla rakt in i nirvana.
att börja upptäcka små sidor hos honom som förmodligen kommer driva mig till vansinne längre fram är helt underbart!! Jag ler när jag ser detta...för jag vet att de är de små sakerna som driver en till vansinne som man faktisk älskar ändå.
Min farfar sa att de var de små sakerna han saknar med Farmor. De små sakerna som att de gnabbades hela tiden. Att hon aldrig kollade på honom när hon pratade med honom trots att hon visste att han inte hörde vad hon sa om hon vände sig bort. Alla dessa saker saknar han idag.
De ska bli en glädje att finna dessa små saker hos Jonas.
Och ja , jag har börjat kalla honom för Jonas för de är hans riktiga namn. Jonne är ett smeknamn som oxå passar honom. Så jag kommer blanda vilket jag använder.
Get used to it.
Jag saknar hans röst och att inte fatta vad han säger när han använder skånska ord jag inte ens trodde fanns. Jag saknar att fastna med piercingen i hans =)
Vilket inte kommer hända när jag kan byta till en kortare labrett.
jag saknar att sno hela täcket (moahahahahahahaha)
ler åt minnet när han skulle sätta på kaffet, fixade allt men glömde trycka på knappen.
Hur hans underläpp "putas" ut lite när han pysslar med ngt som kräver koncentration och i andra situationer händer de med *ler*
Hur han brinner för musik som jag inte förstår mig på.....hur han verkligen går in i musiken...försvinner långt bort och bara är.
Precis som jag med Operan.
Jag förstår inte musiken men kan relatera och ler när jag ser det hända.
När jag står och tittar på honom när han gör ngt som är helt logiskt för honom men som för mig är så helt ologiskt ler jag
Hur vi kan vara så lika men ändå så olika. Mysterium för mig. Underbara mysterium.
Hur han precis som jag försvinner in i sin egen lilla värld trots att de händer massa runtomkring honom. Det hände hos hans mor. Vi satt och pratade och han försvann in i en annan värld. Lekte med en telefon. Jag bara log. Jag e likadan. Spelar ingen roll hur gärna man en vill koncentrera sig, de går inte när man blir så.









Kort och gott, Jag älskar här mannen!!